Ja och det känns fantastiskt att skriva det..
För i dag var Alva såå modig hos tandläkaren och lät sköterskan både räkna tänder, lysa med lampan och titta med spegel i munnen..
Och ingen var gladare än jag då jag inte hade så höga förväntningar..
Kanske inte så mkt att bli så glad över tänker ngn men med tanke på hur skrämd Alva blev vid henens första upplevelse med tandläkaren för att han var ett stolpskott och hade noll känsla med barn så är det här ett jätte stort steg..
Om man tror att "håll i henne och låt henne skrika så ser jag tänderna" metoden funkar på ett barn och att "hon kommer att ha glömt om ett år" skulle funka tror väldigt fel..
Jag är såå glad och tacksam över bemötandet vi fick på Folktandvården i Andersberg när vi omedelbart bytte ställe.. Alva sattes direkt in i ett "rädsla för tandläkaren" program för barn och sakta men säkert har det gått framåt..
Nästa steg är att hon ska våga sitta i stolen. Antingen i mitt knä eller ensam..
Snuffsan..
Jag är så stolt att jag spricker vad duktig och modig du var i dag!
Mamma älskar dig!!
